”För att nå de klimat- och hållbarhetsmål som världen enades om förra året behövs enorma insatser från näringslivet, framförallt genom investeringar. Den insikten måste finnas med när vi formar investeringsklimatet. Därför behöver vi vidga perspektivet när vi pratar investeringsavtal och investerarskydd. Regler och avtal som påverkar näringslivets investeringsvilja måste utformas med hänsyn till investeringarnas roll i samhället, inte minst mot det stora mål som världens länder har satt upp.” Det säger Annette Magnusson, Generalsekreterare för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) i en intervju med ICC för Business World.
Hon menar att tvistlösning och särskilt skiljedomsförfaranden ofta diskuteras alltför snävt. Vi måste vidga perspektivet, säger hon, och menar att skiljedom kan spela en avgörande för en hållbar utveckling.
Skiljedom diskuteras framförallt i samband med förhandlingarna om ett handels- och investeringsavtal mellan EU och USA, TTIP, och sägs av kritikerna kunna användas av investerare för att utmana för dem obekväma beslut – och därmed i praktiken inskränka länders lagstiftningsutrymme. Men detta bygger enligt Annette på både missuppfattningar och missledande beskrivningar.
Investerarskyddet är till för att attrahera investeringar, för att ge jobb, utveckling, miljöförbättringar osv där investeringarna sker. Skyddet är alltså ett intresse för det land som vill attrahera mer utländska investeringar. Landet vill erbjuda investerare ett regelverk som ger den trygghet som investeraren behöver för att vara intresserad av att investera just här.
Hon förklarar att det är mot denna bakgrund som skiljedomsförfarande har kommit att bli ett vanligt inslag i de tusentals investeringsavtal som finns i välden. Skiljedomsförfaranden är helt enkelt en del i ett globalt rättssystem som har funnits i över hundra år och ger internationella parter tillgång till en helt neutral tvistlösning som styrs av internationellt överenskomna rättsregler. Publika och privata aktörer hänvisar till skiljeförfaranden eftersom de litar på systemet. De litar på att internationellt skiljeförfarande innebär en neutral och opartisk tvistlösning.
Annette menar att tvistlösning fungerar som armeringsjärn för internationella affärer: den syns inte, men utan fungerande rättsregler, inklusive ett effektivt tvistlösningssystem, som både investerare och offentliga aktörer litar på fungerar internationell handel helt enkelt sämre, och förutsättningarna för ekonomisk tillväxt påverkas negativt.
Hon betonar vidare att det självklart är de parter som förhandlar internationella investeringsskyddsavtal som styr över villkoren i avtalet, dvs. när ett skiljeförfarande riktat mot en stat över huvud taget kan bli aktuellt. Av debatten kan man få ett intryck av att ett skiljedomsförfarande kan användas för att utmana alla möjliga nya regler som äventyrar företagens vinst, men det är ju en självklarhet att parterna, dvs. staterna, styr över investeringsskyddets tillämpningsområde. Så vitt känt finns inte något avtal som garanterar viss vinst för bolag.
Viss lagstiftning som varit föremål för skiljedom tas ofta upp som ”skräckexempel”. Men, påpekar Annette, om en domstol tar upp ärenden eller tvister som man inte gillar, eller inte dömer som man önskar, så brukar man ju inte skylla på domstolen – och framförallt så stänger man inte ner domstolen. Då bör kanske reglerna ses över – de regler som domstolen har att följa.
Annette befarar att kritikerna till skiljedomsförfarande och ISDS (Investor State Dispute Settlement) egentligen är negativa till internationell handel och handelsavtal, framförallt ett handels-och investeringsavtal med USA. De kritiserar skiljedom i syfte att försöka stoppa avtalet, vilket riskerar att skada förtroendet för ett väl fungerande tvistlösningssystem – ett rättssystem som har varit en hörnsten i internationella relationer under århundraden.
Europeiska kommissionen har också lyssnat på denna kritik och presenterat ett nytt tvistlösningssystem, Investor Court System (ICS). Det innebär att investeringstvister i ska avgöras i en permanent domstol med tillsatta domare från olika länder. Annette ställer sig frågande till detta nya system som ska ersätta ett väl fungerande system.
Annette är särskilt kritisk till en del inslag. Hon ifrågasätter neutraliteten eftersom endast stater förutskickas utse domare i domstolen, till skillnad från dagens tvister där både investerare och stater får utse en skiljeman. Specialistkompetensen som är en av skiljeförfarandets fördelar riskerar också att gå förlorad när ett begränsat antal domare skall utses till domstolen i förväg, oavsett vilka frågor som tvisterna handlar om. Förslaget med en andra instans och möjlighet att överklaga gör processen mer utdragen och kostsam vilket framförallt drabbar små och medelstora företag. Det går också stick i stäv med krav på mindre kostsamma tvistlösningsprocesser, som också framförts i debatten.
Annette återkommer till att investeringar måste uppmuntras de kommande åren för utvecklingen av hållbarhet och klimat. Ett tillförlitligt tvistlösningssystem är en nödvändighet för att investeringar ska komma till stånd i nödvändig utsträckning. Näringslivets roll är avgörande för att nå en hållbar utveckling i världen och skiljedom behövs.
Hon poängterar att skiljedom är särskilt viktigt för att investeringar ska nå de länder som är i störst behov av investeringar, t ex utvecklingsländer. Där investeringsbehovet är som störst är ofta investeringsklimatet som sämst, ofta på grund av ett svagt rättsväsende och politisk osäkerhet. För att investeringar ska nå länder med sämre investeringsklimat är det extra viktigt med ett neutralt och effektivt tvistlösningssystem som investerare litar på, understryker Annette Magnusson. Ett pålitligt skydd möjliggör investeringar som gynnar ekonomisk utveckling och skapar innovationer som värnar om miljön.
”Politiken för att hantera globala utmaningar måste vara långsiktig och pålitlig. Parter som ingått en överenskommelse måste hålla sig till den. Man måste tillämpa överenskomna regler och på ett verkningsfullt sätt kunna lösa tvister som uppkommer med anledning av en överenskommelse. Därför behövs internationella skiljedomsförfaranden.”