Trade Finance

Begreppet Trade Finance avser risken att din affär påverkas av den politiska situation som råder i det land du ska göra affärer med eller av betalningsförmågan hos din affärskontakt. I internationell handel finns det ingen betalningsform som kan anses vara typisk. Tvärtom varierar valet av betalningsform. Betalningsseder kan skilja sig nationellt men också regionalt. Det är därför extra viktigt att alltid avtala om hur och när betalning ska ske. För att bäst avgöra vilken betalningsform som passar en internationell transaktion är det bra att känna till de alternativ som står till buds. Man ska dessutom inte presumera att en betalningsform som är ovanlig i Sverige inte förekommer i internationella sammanhang. Generellt finns det fem olika typer av betalningsformer, banköverföring, checkbetalning, dokumentinkasso, remburs och garanti. Typiskt sett passar vissa betalningsformer bättre tillsammans med vissa leveransvillkor, något som är bra att komma ihåg vid val av leveransvillkor. Se särskilt Incoterms®.

Eftersom internationella betalningsvillkor inte är reglerade på internationell nivå har ICC skapat regler som utgör internationell branschpraxis. Genom att använda ICC:s regler för garantier, remburs eller standby-remburser är parterna garanterade ett internationellt erkänt regelverk. Däremot är man trots hänvisning till ICC:s regler bunden av tvingande lagstiftning. I vår internationella bokhandel hittar du samtliga regler och verktyg som ICC utvecklat inom Trade Finance området. Flera av regelverken är även översatta till svenska, de återfinns i vår nationella bokhandel som också har kortare leveranstid. I vår nationella bokhandel kan du även hitta utbildningar och kurser inom Trade Finance.

Val av betalningsform

Valet av betalningsform och betalningsvillkor är ofta tätt förknippad med den risk som förknippas med handelstransaktionen. Detta beror på att vissa betalningsformer kan ses som säkrare än andra. Rör det sig t.ex. om en lång affärsrelation med korta geografiska avstånd så används oftast direkt banköverföring medan det vid nya relationer och långa avstånd generellt är bättre med en remburs.

Såväl för säljaren som köparen av varor finns det risker förknippade med valet bland de olika betalningsformerna. Generellt vill säljaren gärna ha en förskottsbetalning samtidigt som köparen inte vill betala innan han eller hon inspekterat varorna. I förhandlingarna bör man därför förvänta sig någon form av kompromiss.

I vissa situationer, framförallt när säljaren är den starkare parten, avtalas det ändå om förskottsbetalning. Förskottsbetalning sker då antingen genom en banköverföring eller genom checkbetalning. Som köpare kan man då gardera sig i viss mån genom att välja checköverföring som tar längre tid att genomföra än en direktöverföring. Samtidigt riskerar checkar att komma bort med posten och banker tar ofta en avgift för att lösa in/utfärda en check. Dessutom kan köparen begära en förskottsgaranti av säljaren vilket betyder att om varan inte levereras eller är felaktig kan köparen ta hjälp av garantin för att få tillbaka förskottet.

En betydligt vanligare betalningsform jämfört med förskottsbetalning är rembursbetalning eller Letter of credit som är det engelska namnet. En annan vanlig betalningsform är dokumentinkasso, Documentary collection, vilket innebär att köparen betalar vid påseende av vissa dokument, exempelvis konossementet, vilken visar att varorna lämnats till transportör för transport till köparen. På samma sätt som köparen inte vill betala för varor han inte kontrollerat vill säljaren inte bära risken för dem efter det att han eller hon mist kontrollen över dem. Det är därför som betalningsformen och betalningsvillkoren är så tätt sammanlänkade med leveransvillkoren, eftersom de avgör riskövergången för varan.

I relation till handelsrisken brukar sägas att betalningsformerna är olika säkra – säkrast är remburs, följt av dokumentinkasso, garanti och till sist ren betalning. Allra osäkrast är ren betalning via kommersiell check. Generellt sett bör man som säljare, om möjligt, undvika denna betalningsform. Detta är dock en sanning med modifikation eftersom det kan finnas anledning att ta risken med direkt betalning, exempelvis för att det visar att man litar på köparen samt att kostnaderna för utställandet av en garanti eller remburs helt enkelt är för hög.

+ Läs mer

Ren betalning

Ren betalning kallas den betalning som inte involverar några andra dokument eller säkerhetsåtgärder. Betalning görs direkt av kund till säljare utan inblandning av garanter. Ren betalning är den vanligaste formen av betalning i internationella sammanhang. Ren betalning kan göras antingen genom en banköverföring eller checkbetalning. Generellt sker ren betalning som en efterskottsbetalning med en kredit om minst 30 dagar, dvs. genom en ”vanlig faktura”. Detta för med sig vissa risker. Banköverföring har blivit allt vanligare de senaste åren, inte minst genom användandet av SWIFT, Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication, som gjort överföringarna enklare och snabbare. Risken består främst i att köparen inte betalar.

Eftersom ren betalning är en osäkrare form av betalning jämfört med remburs, dokumentinkasso och garanti ska den väljas när riskerna är lägre. Detta är generellt fallet när handelsrelationen är inarbetad, försäljningen endast involverar kortare transportsträckor eller när det rör sig om lägre ekonomiska värden. Här ska man dock påminna sig om att kontrollera sin handelspartners kreditvärdighet efter några år, eftersom studier visat att de flesta kreditförluster ändå görs med redan inarbetade kundkontakter. Eftersom man som säljare står hela risken själv vid ren betalning är detta den billigaste betalningsmetoden.

+ Läs mer

Checkbetalning

I takt med att direkt överföring över bank blir alltmer vanligt förekommande minskar också användandet av checkbetalning. I handel inom Sverige har checkbetalning nästan helt försvunnit. Checkbetalning är dock fortfarande vanligt i vissa länder varför det fortfarande förekommer internationellt. Användningen av checkbetalning är förknippad med ytterligare risker jämfört med banköverföring, främst förlust via postgången. Det är därför särskilt viktigt att reglera alla risker förknippade med checkbetalningen i kontraktet. Exempelvis vad som händer om köparen säger att han eller hon sänt checken – ”The check is in the mail”– utan att checken för den skull har nått mottagaren.

Om en köpare absolut insisterar på att betala med check ska man som säljare begära en bankcheck. Du får då beloppet mycket snabbare eftersom summan redan dragits från köparens bankkonto vid utfärdandet av checken. Du undviker alltså risken att checken, när den väl löses in, saknar täckning. Om checken saknar täckning, eller blivit indragen, väntar ofta en lång domstolsprocess innan någon betalning sker. I slutändan kan ett sådan förfarande kosta betydligt mer än vad det smakat, inte minst i tid.

+ Läs mer

Företagskonto eller uppsamlingskonto?

Generellt sätts köpebeloppet in på företagets ”vanliga” konto vid en direktbetalning. Säljaren kan dock i vissa fall välja att istället använda sig av ett uppsamlingskonto. Som namnet antyder samlas på uppsamlingskontot alla betalningar som görs i en viss valuta. Ett uppsamlingskonto gör det därmed möjligt att ta betalt i köparens lokala valuta. Betalningsmetoden används framförallt när en säljare har ett stort antal köpare i ett och samma land. Uppsamlingskontot har fördelen att säljaren själv kan välja när överföring görs från uppsamlingskontot till företagskontot, och därmed även styr över valutarisken.

+ Läs mer

Remburser

UCP 600 – Uniform Customs and Practice for Documentary Credits

För säljaren anses remburs vara den säkraste metoden för betalning, efter förskottsbetalning. Remburs tillsammans med garanti tillhör de vanligare formerna för betalning. Eftersom någon internationell praxis, genom t.ex. Internationella Köplagen (CISG) inte finns, har ICC utarbetat regler för att förenkla internationella åtaganden. Dessa regler uppdateras och revideras ständigt för att bäst tjäna internationell handel.

Remburs är en form av betalningsform varför det i avtalet mellan köparen och säljaren ska framgå att betalning ska ske med remburs. Betalningsvillkor remburs betyder att köparen gör en remburs tillgänglig till säljaren som får betalt efter att han presenterat vissa dokument. Dokumenten kan exempelvis vara ett konossement, en bill of lading, eller annat dokument vilket bevisar att varan transporteras till köparen. Det ankommer på köparen att vända sig till sin bank som utfärdar rembursen.

Rembursförhållanden kan se ut på tre olika sätt beroende på om banken ställer ut en remburs direkt till säljaren eller om banken går via en aviserande bank. Betalning enligt remburs sker efter att den öppnande baken granskat de dokument som säljaren presenterat (dessa dokument ska specificeras i rembursen). Det är därför viktigt att som säljare presentera rätt dokument!

Viktigt att tänka på:
• Rembursen är alltid oåterkallelig!
• Att alla dokument överensstämmer med specifikationen i rembursen, annars får säljaren ändå inte betalt.
• Remburs är den dyraste formen av handelsfinansiering.

ICC har framställt internationella regler för remburser: UCP 600 – Uniform Customs and Practice for Documentary Credits. Reglerna är tillämpliga på varje remburs som uttryckligen utvisar att den är underkastad UCP 600. Detta gäller även standby-remburser när tillämpligt. Syftet med reglerna är att ge användaren universellt tillämpbara regler för remburser och därmed underlätta internationell användning av remburser. Som alltid gäller att ICC:s regler står tillbaka för tvingande nationell lagstiftning och därför kan man inte helt låta bli att sätta sig in i denna.

När bör man använda remburs?
• Ny handelspartner
• Osäkra betalningsförhållanden (köparen har svag eller osäker betalningsförmåga, osäkert valutaläge)
• Stora belopp involverade
• Specialtillverkade varor

Användning av remburs är mycket kostsamt. Eftersom banken garanterar betalningen och därmed står en del av risken debiterar banken en avgift. Avgiften blir högre ju större belopp och ju längre tid rembursen löper på. När beloppen är små och risken att köparen inte betalar är liten är det därför ofta för kostsamt och ibland även för formalistiskt att använda en remburs.

En remburs ska alltid innehålla information om:

• den bank(er) hos vilken den är disponibel
• Om rembursen är disponibel genom avista, uppskjuten betalning, acceptering eller negociering
• Vilka dokument som skall presenteras för att rembursen ska betalas
• Sista dag för presentation

+ Läs mer

Dokumentinkasso

Dokumentinkasso innebär betalning per påseende av dokument. De involverade bankerna är endast förmedlare av dokumenten. Dessa dokument är generellt de dokument som krävs för att få ut varan (t.ex. konossementet). Dokumenten förmedlas via köparens och säljarens banker.

Generellt anses dokumentinkasso vara en säkrare metod för betalning än banköverföring i öppen räkning men mindre säkert än remburs. Till skillnad från remburs, garanterar inte banken en betalning utan fungerar endast som en mellanhand för dokumenten som ges till köparen efter att köparen betalt. Därför används dokumentinkasso när risken är mindre och partsförhållandet lite längre, men inte i de mest säkra förhållanden.

Framförallt har dokumentinkasso fördelen att köparen får en begäran av sin egen bank, och att det därför presumeras att han eller hon verkställer betalningen. Därmed inte sagt att betalningsformen saknar risker, säkerheten bestäms helt av de dokument som presenteras. Banken kontrollerar nämligen endast att dokumenten överensstämmer med vad som avtalats. Att varorna som skulle varit böcker inte är tegelstenar istället kan inte banken garantera. Detta gäller även vid rembursbetalning! Vilka dokument som skall presenteras avgör också skyddet för säljaren. Exempelvis medför inte ett dokumentinkasso vid transport flygledes att säljaren är skyddad. Generellt når varorna köparen före eller samtidigt som inkassodokumenten. Dessutom kommer köparen få ut varorna utan de dokument som sänts för dokumentinkasso, vilket gör att säljaren fortfarande bär den stora risken. I vissa fall kan risken avhjälpas med att säljaren ställer ut varorna till köparens bank. (Notera dock att säljare – före utställande till köparens bank måste kontrollera förfarandet med den aktuella banken.) För att få ut varorna måste köparen då betala köpeskillingen. Detta är en typsituation som regleras i ICC: Inkassoregler ICC Uniform Rules for Collection 552.

ICC Uniform Rules for Collection 552 reglerar framförallt ansvarsfördelningen vid användandet av dokumentinkasso och som köpare kan det vara bra att komma ihåg att banker inte har något ansvar för varans beskaffenhet om banken mottar varorna. Banken har heller inte ansvar att försäkra varorna under den tid de handhar dem, dvs. fram till dess att köparen betalar.

URC reglerna finns översatta till svenska och innehåller:
• Allmänna bestämmelser och definitioner
• Inkassoärendets innebörd
• Sättet för presentation
• Förpliktelser och ansvar
• Betalning
• Ränta, avgifter och kostnader
• Övriga bestämmelser

Dokumentinkasso delas upp i två olika grupper, Dokument mot betalning(D/P) och Dokument mot accept (D/A). Vid dokument mot betalning, betalar köparen först banken varefter köparen får tillgång till dokumenten. Vid Dokument mot accept får köparen tillgång till dokumenten genom att acceptera den tratta (växel som inte godkänts, eng. Bill of Exchange) som medföljer dokumenten. Faktisk betalning sker först efter att köparen har granskat dokumenten.

Exempel på vanliga dokument som används i inkassosammanhang:
• Konossementet
• Annan transportdokumentation
• Certifikat över varans beskaffenhet vid skeppningstillfället
• Handelsfaktura

+ Läs mer

Garantier

I jämförelse med rembursen har garantin oftast ett bredare användningsområde. Rembursen är ett betalningsvillkor som används främst vid transport av varor som en försäkran om att säljaren kommer att få betalt av köparen. Garantin å andra sidan kan fungera som en garant i flera steg i affärsförhållandet. Garantin garanterar inte främst betalning av köpesumman utan uppställs mot prestationer. Även på ett så tidigt stadium som vid ett första anbud på ett avtal. Såväl garanti som remburs handlar endast med dokumentära villkor.

Med andra ord ett krav enligt en utställd garanti beviljas efter uppvisandet av vissa dokument och är fristående från avtalet mellan köparen och säljaren. Avtalet om garanti ingås mellan uppdragsgivaren (oftast säljaren) och banken (eller annan garantigivare) till förmån för beneficienten (oftast köparen). Det är beneficienten som inkommer med ett krav om betalning enligt garantin. I internationella transaktioner är det vanligt att beneficienten kräver att garantin utfärdas av en lokal bank, den svenska garantigivaren (då kallad motgarantigivare) får då ställa ut en motgaranti (avtal mellan den svenska och utländska banken).

Det finns en uppsjö med olika garantier, alltifrån kontraktsgarantier, fullgörandegarantier till betalningsgarantier. Därutöver brukar man också skilja på borgensgarantier, demandgarantier och standby-remburser.

2010 reviderades ICC Demandgarantiregler URDG 758. Reglerna är en vidareutveckling av URDG 458 och innehåller vissa nya regler. Viktigt att komma ihåg är garantins giltighetstid som, om inte annat anges, endast gäller i tre år. Detta betyder att man för en garanti utan upphörandedatum eller upphörandehändelse bör sätta upp ett upphörandedatum som täcker den period som avses, exempelvis 100 år kopplat till omförhandlingsklausuler, och möjlighet till uppsägning av garantin.
I URDG reglerna medges alltså inte en garanti utan slutdatum om det inte istället anges en upphörandehändelse. Nytt är också att begränsningen av friskrivningsklausulen (nya art. 30) förändrats, good faith and reasonable care (god tro och skälig omsorg) heter nu endast good fatih (god tro), i praktiken betyder detta att man har bevisbörda för att visa att garantigivaren inte var i god tro. Dessutom ska poängteras att enligt de nya reglerna är överlåtelse av garantin ok men inte av motgarantin (se art. 33).

+ Läs mer

Skillnaden mellan garanti och remburs?

En remburs är ett åtagande från den utfärdande banken att betala säljaren. Till skillnad från garantin är syftet att rembursen ska fall ut, då har handelsrelationen utfallit som den ska. Garantin skiljer sig från rembursen på så sätt att garantin inte är ett betalningsvillkor utan snarast en garant för att ett avtal hålls, om avtalet bryts utfaller garantin. Förhoppningsvis behöver garantin inte utnyttjas. Syftet med rembursen däremot är att den ska falla ut.

+ Läs mer

Att tänka på som beneficient

Det kanske viktigaste innan man begär att motparten ställer upp en garanti är att man specificerar när denna garanti ska utfalla. Det är särskilt viktigt att de krav som ska ställas (d.v.s. när beneficienten begär att få ut betalning från garantin) inte är avhängiga villkor eller händelser som garantigivaren (oftast en bank) inte kan avgöra om de uppfyllts. Referera därför endast till dokumentära villkor. Garantigivaren måste ha möjlighet att granska kravet, och detta kan endast göras med hänvisning till dokument.

+ Läs mer

Att tänka på som uppdragsgivare

När man som uppdragsgivare ber garantigivaren ställa ut en garanti till förmån för beneficienten vill man se att garantin endast betalas ut när beneficienten har rätt till det. Det är därför bra att tydligt definiera när garantin upphör, antingen genom en upphörandehändelse (som kan styrkas med ett dokument) eller genom ett upphörandedatum. Därutöver bör parterna alltid tänka på hur en tvist ska avgöras, var och med hjälp av vilket lands lag.

+ Läs mer